Lyckolandet

Johanna Lernstedt Sjödin

Innan vi begav oss till Jonsered första gången gjorde jag som man ofta gör vid möte med en ny plats: googlar. Jag fann ett relativt nyskrivet reportage i GP om ett väldigt kort kapitel i Jonsereds annars så långa och anrika historia, nämligen: Lyckolandet. Det visade sig ha varit en dinosauriepark, anlagd av ett konstnärspar i början av 1980-talet. Gigantiska varelser placerades ut i skogen, för barnfamiljer att komma och leka bland. Det var i alla fall planen - familjeunderhållning - men lokalinvånarna var knappast roade. Det tyckte att det var för mycket trafik och liv i den annars så lugna bruksorten. Parken fick läggas ner efter bara ett drygt halvår. Var dinosaurierna tagit vägen, det vet ingen.

Det absurda och lite tragikomiska i denna historia fångade mig. Jag kunde inte sluta tänka på den nedlagda dinosaurieparken. Men det var också det faktum att ingen representant från vare sig GU, Hembygdsföreningen eller Partille Kommun tog med detta i sina historieskrivningar som de förmedlade vidare till oss. Varför? Vad är det man vill premiera när man ska marknadsföra en plats, söka utvecklingsstöd?

Jag insåg snart: för att kunna skriva en historia om denna plats, kommer jag bli tvungen att odla mina egna dinosaurier.



  1. 2 april
  2. 13 april
  3. 13 april, kväll
  4. 14 april
  5. 15 april
  6. 16 april
  7. 18 april
  8. Vecka 16
  9. Hemkomsten
  10. Jonsereds Herrgård

  1. DINO-DAGBOKEN

    (Lång)fredag, 2 april 2021

    När jag vaknar har jag fått ett sms-avisering från Postnord. Vi har verkligen tagit oss en lång väg från Jesu korsfästelse hinner jag tänka, innan jag inser vad det är för paket och genast får mycket bråttom ner till Coop.

    Jag bär dem bak på min pakethållare, de väger inte särskilt mycket än. Snart ska de få snutta vatten. Bli stora och starka. Jag läser på etiketterna för att få inspiration till en kort namnceremoni. Den lilla: Nurchums. Den stora: Mega.



  2. DINO-DAGBOKEN

    Tisdag, 13 april 2021

    Jag börjar föra protokoll över deras tillväxt.





    NURCHUMS
    Rörelse: Ingen rörelse går att observera. Stilla. Ägget flyter inte utan ligger kvar på botten av behållaren.
    Utseende: Beige färg. Mjuk utsida. Har en inbuktning runt hela midjan, som ett skärp. Mönster i hexagon-format. En viss struktur går att urskilja.
    Övriga observationer: Två hål på undersidan. Misstänker att det är för att vattnet ska kunna komma in. Jag hittar en passande burk där ägget får stort utrymme att kläckas och växa. Testar att ställa i solen några timmar.

    MEGA
    Rörelse: Flyter upp mot ytan.
    Utseende: Slirig, vill inte ligga kvar i handen. Har två hål på undersidan igenom vilka vatten forsar. Blåmelerad med vita och svarta konturer.
    Övriga observationer: Behöver byta behållare vid tre tillfällen. Vid första försöket visar sig glasskålen vara för grund, eftersom ägget flyter upp mot ytan. Jag letar efter ny behållare, då det står i instruktionerna att hela ägget måste vara täckt av vatten. Vid andra försöket inser jag snart att den nya plastbehållaren är trasig i ena hörnet, då allt vatten som jag börjat fylla den med hamnar i en enda stor pöl på golvet. Jag torkar upp med både mopp och torktrasa. Jag hittar en tredje plastbehållare, vilken tidigare varit fylld av diverse hundleksaker och hygienartiklar. På grund av stark lukt tvättar jag den med Vanish Oxi-action i två omgångar innan jag för över ägget till den behållaren. När manövern är klar placerar jag den utomhus på baksidan av huset.

  3. DINO-DAGBOKEN

    Tisdag, 13 april, kväll

    Jag bär in äggen för kvällen. Vattnet har blivit kallt. Det stod ”20 degrees” på ett av paketen, utan att specificera om det rör sig om Celsius eller Fahrenheit. Jag är orolig för att det kalla vattnet ska hämma deras tillväxt. Som en BVC-sköterska tänker jag på kurvan. Jag kokar tre fulla vattenkannor och häller i den stora behållaren. Jag noterar att ägget inte längre flyter, i stället ligger det tryckt mot botten av plastbehållaren. Jag tar det lilla ägget till köksbänken och kranen för att byta ut vattnet. Då ser jag den: sprickan upp på toppen. En liten, men onekligen en.


    Jag ramlade när jag klev ur badkaret i fredags. Höften tog den värsta smällen. Blåmärket ser ut som en helt egen galax, fast ljusår snabbare i sin evolution. Ändras lite varje dag. När jag tar en bild av det upptäcker jag formen. Det ju är en Parasaurolophus.

  4. DINO-DAGBOKEN

    Onsdag, 14 april 2021

    NURCHUMS
    Rörelse: Har påbörjats i andra riktningar.
    Utseende: Det som igår kväll var en spricka har nu blivit till en glipa. Något kikar ut, grått och grovt. Kan det vara huvudet? Skrovlig på ena halvan av ägget, som bubblor på skalet. Går att se en tydlig skillnad från den andra halvan som förefaller rätt oförändrad.
    Övriga observationer: Jag skickar en bild på den till mamma. Hon svarar: “Om hen ser dig så tror den att du är mamma B)”

    Den större, Mega, är jag däremot mer orolig för. Varken sprickor eller andra förändringar står att finna.



    Jag kommer hem vid midnatt. Bara Karina är vaken, men jag talar knappt med henne. Går i stället direkt till hörnet vid glasdörrarna för att beskåda mina små. Det är mycket riktigt Nurchums huvud som är på väg ut.

    Jag sover knappt. Runt halv tre hörs ljud. Kommer det från köket? Jag ser framför mig hur äggen redan kläckts, hur de knubbiga kropparna expanderar och reser sig ur vattnet. Men så får jag syn på en cykel-budbärare genom fönstret. Det är brevlådornas lock som lyfts och faller. (Varför har jag slutat släppa ner persiennerna?)

  5. DINO-DAGBOKEN

    Torsdag, 15 april 2021

    NURCHUMS
    Rörelse: Rör sig följsamt i vattnet. På grund av huvudets tyngd så tippar den nedåt.
    Utseende: Halva ägget inbegripen i kläckningsprocessen. Huvudet syns tydligt nu. Det ser ut som att den sover, ögonen är slutna och munnen lätt böjd till ett leende. Gråbrun ton, mörkare kontrasterande linjer drar över ansiktet. Prickig, som gamla gummileksaker på simhallar brukar vara.
    Övriga observationer: Myra kryper utanpå burken. Har den befunnit sig inuti?

    MEGA
    Rörelse: Vill fortsätta i sitt eget rörelsemönster.
    Utseende: Ytan känns grumligare på något sätt. Sprickor går nu att finna på toppen av ägget. Formen på sprickan är sicksackig, och släpper som i block från resten av skalet. På insidan går det att skymta en grön varelse.
    Övriga observationer: Tidskrävande, långsam utveckling. Men det är en stor kropp som ska förlösas.


  6. DINO-DAGBOKEN

    Fredag, 16 april 2021

    NURCHUMS
    Utseende: Huvudet och två framtassar är synliga, de är uppdragna och pressade mot kroppen. “Cheese, Gromit!”. I övrigt oförändrat från gårdagen.
    Övriga observationer: Flyter en död fluga på vattenytan. Funderar på att byta vatten.

    MEGA
    Utseende: Skalet fortsätter att spricka. Det verkar som att det börjar i ett av vattenhålen och sprider sig uppåt. Mega är av en knallgrön nyans, knölig till sin form och struktur. Ögonen är gula, sticker ut. När jag sneglar djupare ner i skrevan kan jag se ena foten, svart och formad som en klo.
    Övriga observationer: Kokar varmt vatten som jag sedan glömmer att hälla i.


    Arnfinn och Vanessa ställer sig och begrundar dem. “That one looks so cute!” säger hon och pekar på Nurchums. “The other one looks a bit angry” kontrar han och tittar på Mega.

  7. DINO-DAGBOKEN

    Söndag, 18 april 2021

    Dags att byta vatten. Till min hjälp har jag Isidro. Han var med redan vid beställningen, innan de ens hade klivit ur sina förpackningar. Han häpnas över deras tillväxt, agerar morfar som vid varje släktkalas utbrister: “nämen, så stor du har blivit!”. Det går snabbt att byta vatten på Nurchums som ser alltjämt nöjd ut. Arnfinn och Vanessa är ute, så vi lånar deras badkar för att byta på Mega som kräver större utrymme. När vi hällt ut nästan allt gammalt vatten känner jag hur mina sockar långsamt blir fuktiga. Det är något komplicerat i detta med att förflytta vattenmassor. Det får bli handfatet i stället. Mega ser märkbart arg ut, ögonen lyser om möjligt ännu gulare.





  8. DINO-DAGBOKEN

    Vecka 16

    Jag förundras över att de inte har kläckts än. Jag börjar dra lite i äggen. De ger snabbt med sig, faller isär i ett hexagonalt mönster. Tanken slår mig; att jag håller på att förlösa dem. Jag släpper genast taget, torkar av den blöta handen mot kameran innan jag hinner inse mitt misstag (vilket av alla?).



    Jag är knappt hemma under veckan som går. Får dåligt samvete när jag ser dem liggandes där i sitt ljumma, grumliga vatten. Mina få högskolepoäng i psykologi till trots, tycker jag mig kunna konstatera ett klassiskt fall av försummelse. Utan kärlek eller närhet bokstavligen förtvinar en avkomma. Så en natt tassar jag fram till dem och sliter av den sista delen av skalet som är kvar. Nurchums sitter fast med rumpan i den nedre halvan av ägget, stretar emot, håller på att bli för stor för sin egen bur. För Megas del så finns det egentligen inget motstånd att tala om. Med hennes insida väl öppen, möts jag av en märklig syn. Precis i mitten av botten sitter ett slags rör. En vit cylinder som verkar ha varit direkt kopplad till Megas kropp. En navelsträng?










  9. DINO-DAGBOKEN

    Hemkomsten

    TBD

  10. DINO-DAGBOKEN

    Jonsereds Herrgård

    TBD